Ett forskarlag har borrat ett enormt hål i Västantarktis och tagit upp 228 meter berg – det djupaste provet av sitt slag någonsin
Ett internationellt forskarteam har nyligen gjort ett genombrott: de borrade fram en imponerande 228 meter lång kärna av sediment och berg, det djupaste provet av sitt slag hittills. Projektet ska ge viktiga ledtrådar om framtida havsnivåer, ett ämne som blivit allt mer aktuellt i klimatdebatten.
En titt under isen i Västantarktis
Borrningen gjordes av ett internationellt team under ledning av Earth Sciences New Zealand, Te Herenga Waka Victoria University of Wellington och Antarctica New Zealand. Det så kallade SWAIS2C-projektet samlar forskare från tio länder, och nu pågår analyserna i laboratorierna.
Borrplatsen, Crary Ice Rise, ligger mer än 700 km från Scott Base (Nya Zeelands forskningsstation på Antarktis), mitt i Västantarktis. Lager av grovgrus och fin lera i kärnan fungerar ungefär som ett arkeologiskt lager; de berättar om hur miljön sett ut förr i tiden. Vissa gruslager tolkas som material som deponerats under tjocka islager, medan den finkorniga leran innehåller skalfragment och små marina rester. Det tyder på att det en gång funnits öppet vatten ovanför.
Åldersbestämning och vetenskaplig betydelse
Den preliminära dateringen visar att sedimentsekvensen sträcker sig tillbaka cirka 23 miljoner år. Det ger forskarna en chans att förstå hur Västantarktis betedde sig under varmare perioder. Teamet arbetar nu med att bestämma åldern på varje lager mer exakt, ett arbete som involverar experter från tio olika länder.
Kärnan kan användas för att förbättra datorbaserade modeller som uppskattar hur isen kan krympa i ett varmare klimat. Data från den här studien är viktiga för att förbättra prognoser om havsnivåer, vilket i sin tur får praktiska följder för kuststäder, hamnar och planer för översvämningsskydd världen över.
Vad det betyder för havsnivåerna, och vad vi inte vet än
Västantarktis innehåller tillräckligt med is för att potentiellt höja den globala havsnivån med 4–5 meter. Ross Ice Shelf (ett närliggande isflak) fungerar som en broms som håller tillbaka glaciärernas rörelse mot havet. Trots det visar satellitdata att ismassan har minskat snabbare de senaste decennierna. Det är fortfarande oklart exakt när uppvärmning kan sätta igång en snabb reträtt av isarna.
Bättre modeller och fler svar
Materialet från den här djupa borrningen fyller en stor kunskapslucka om inre delar av Västantarktis. Tidigare kom mycket av våra historiska klimatdata från kuster och offshore, men det gav bara en del av bilden. Genom att lägga till direkta bevis från innanför kontinentens is får klimatmodellerna en helt annan detaljrikedom och tillförlitlighet.
Den här forskningsinsatsen ger viktiga ledtrådar. Som Huw Horgan sade: “De tidigaste tecknen tyder på att arkivet inkluderar perioder från de senaste 23 miljoner åren och bör erbjuda ‘kritiska insikter’ om hur den här delen av Antarktis beter sig i en varmare värld.” Molly Patterson la till: “Fint lera innehållande skalfragment och små marina rester… ett starkt tecken på att öppet vatten en gång fanns ovanför.”
Medan vi väntar på fler laboratorieresultat påminner fyndet om styrkan i internationellt vetenskapligt samarbete och hur viktig forskning är för att förstå och förbereda sig för de förändringar som kan komma.