Kina planterade massvis med träd för att hejda Gobiöknens spridning – men skapade ett nytt stort problem: vattnet i marken och grundvattnet började sina när nederbördsmönstren förändrades
Kina har under flera decennier drivit ett gigantiskt trädplanteringsprogram för att bromsa utbredningen av Gobiöknen. Det här initiativet, känt som “Three North Shelterbelt” eller “Kinas stora gröna mur”, har bidragit till över 259 000 km² ny skog sedan slutet av 1970‑talet. Projektet har ökat landets totala skogstäckning från cirka 10 % år 1949 till ungefär 25 % idag, men det har också skapat oväntade problem för vattenförsörjningen i många delar av landet.
Hur vattnet påverkas
Den storskaliga återgröningen har haft tydliga effekter på Kinas vattencykel. Studier, bland annat en artikel i tidskriften Earth’s Future, visar att mer växtlighet lett till ökad avdunstning och transpiration, vilket i sin tur minskat vattenåtkomsten i omkring 74 % av Kinas territorium. När trädens djupa rötter suger upp vatten från mark och akviferer (dvs. grundvattenreserverna) fungerar de som “jättestora pumpar”: en direkt effekt som beskrivs i studien.
Geografiskt har nordvästra Kina drabbats särskilt hårt; det redan torra landskapet får nu ännu större problem med vattenbrist. Samtidigt har vissa områden, som Tibetanska platån, sett en nettoökning av sötvatten, vilket tyder på en omfördelning av vatten snarare än en total förlust.
Andra projekt och jämförelser
Kinas satsning kan jämföras med internationella initiativ, till exempel ekologiska initiativ i Sahara och Sahel, en ambitiös plan som Afrikanska unionen godkände 2007 för att bekämpa ökenspridning i Afrika. Fram till 2020 hade det afrikanska initiativet återställt cirka 18 miljoner hektar mark och skapat 350 000 jobb, med målet att återställa 100 miljoner hektar och skapa 10 miljoner gröna jobb till 2030.
Lokala effekter och kritik
På lokal nivå har människor rapporterat att brunnar torkar ut och att bevattningspumpar måste gå längre, vilket höjer driftskostnaderna. Kritiker varnar för att behandla torra gräsmarker som oanvänd mark för trädplantering kan undergräva naturliga ekosystem i stället för att stödja dem. Man betonar att de arter som planteras bör vara inhemska eller väl anpassade till det lokala klimatet, för att undvika att konkurrera om redan begränsade vattenresurser.
Förslag för framtida insatser
Inför framtida återbeskogningar rekommenderas att beslutsfattare använder hydrologiska modeller för att beräkna hur grundvatten och nederbörd kan förändras. Det föreslås också att lokala samhällen involveras i beslutsprocesserna och att framgång mäts inte bara i antalet planterade träd, utan även i tillgång till vatten, skördeutbyte och möjligheter för unga att stanna kvar på landsbygden.
Kinas initiativ har utan tvekan spelat en roll i kampen mot ökenspridning, men det har också visat att balans och flexibla strategier behövs i miljöpolitiken. Framtida projekt, både i Kina och internationellt, kan dra viktiga lärdomar av Kinas erfarenheter för att bättre hantera samspelet mellan skogsbruk och vattenresurser.